Samlad analys av energiomställningen

Den samlade bedömningen av nuläget och utgångspunkten för energiomställningen är att den präglas av god försörjningstrygghet och relativt god konkurrenskraft. Samtidigt är takten i energiomställningen ojämn mellan sektorer och det finns även strukturella utmaningar, framför allt kopplat till elektrifieringen. 

Efterdyningarna av pandemin, energisituationen 2022–2023, ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och skärpta EU-krav utgör viktiga ramar för den samlade bedömningen. Den exceptionella händelseutvecklingen i omvärlden har inneburit svåra avvägningar och krävt såväl kortsiktig som långsiktig hantering. 

Försörjningstryggheten bedöms ha varit god under den senaste fyraårsperioden med ett tydligt produktionsöverskott och stabil driftsäkerhet inom elsystemet. Den samlade bedömningen påverkas dock i hög utsträckning av att den geopolitiska riskmiljön förändrats.

Det innebär att de bakåtblickande indikatorer som ligger till grund för bedömningen endast delvis fångar de nya förutsättningar som ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och medlemskap i Nato medför.

Det svenska energisystemets förmåga att bidra till Sveriges konkurrenskraft bedöms ha varit god under fyraårsperioden ur ett europeiskt perspektiv.

Svenska elpriser har varit bland de lägsta i EU, trots att prisbilden periodvis varit mycket ansträngd för hushåll och företag och med betydande skillnader mellan elområden. En närmast fossilfri elproduktion utgör fortsatt en konkurrensfördel.

Utvecklingen framåt visar samtidigt på utmaningar i genomförandet av en omfattande elektrifiering, särskilt för utsläppsintensiv industri och transporter där kraven på lägre utsläpp fortsatt utgör en förutsättning för långsiktig konkurrenskraft. 

Gällande ekologisk hållbarhet har utsläppen av växthusgaser ökat, vilket innebär ett trendbrott från en långsiktigt minskad miljö- och klimatpåverkan av energisystemet. Samtidigt är elproduktionen nästan helt fossilfri, vilket ger ett gynnsamt utgångsläge för fortsatt elektrifiering med låg klimatpåverkan.

Därtill har energiintensiteten i den svenska ekonomin fortsatt minska vilket innebär att man behövt ta färre energiresurser i anspråk för att skapa samma ekonomiska värde. 

Statliga åtgärder och styrmedel inom energipolitikens område har den senaste fyraårsperioden präglats av behovet att hantera både kortsiktiga och långsiktiga utmaningar. Å ena sidan åtgärder inriktade på långsiktig systemutveckling – såsom ökad systemkapacitet, elektrifiering och robusthet – å andra sidan åtgärder som syftar till att dämpa kostnadsökningar samt hantera fördelnings- och acceptansfrågor i närtid.