Rättsfall

Här samlar vi olika rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen som kan vara vägledande vid prövning av vindkraftsärenden.

För varje ämnesområde finns en sammanfattning av rättsläget. Rättsfallen bevakades och sköttes till och med 2019 av Nätverket för vindbruk i samarbete med Peter Ardö, chefsrådman vid Mark- och miljödomstolen, Växjö tingsrätt. Rättsfall från 2020 och framåt bevakas och sköts av Jan Darpö, professor emeritus vid Juridicum, Uppsala universitet.

Här hittar du en lista med rättsfallen sorterade i kronologisk ordning

+

MÖD 2021-12-10 Slussen, Stockholm

M 14508-20

Trafikförvaltningen i Region Stockholm ansökte om undantag från kravet på nätkoncession vid Slussens bussterminal, vilket medgavs genom beslut av Energimarknadsinspektionen 2020-06-25 (dnr 2018-102013).

Efter överklagande av ett elbolag undanröjdes beslutet av Mark- och miljödomstolen i Nacka (2020-11-30; M 5331-20). Storstockholms Lokaltrafik (SL) överklagade till MÖD.

MÖD avslog överklagandet.

Det krävs tillstånd (nätkoncession) enligt ellagen för att bygga eller använda en starkströmsledning. Undantag från kravet finns föreskrivna i den s.k. IKN-förordningen (2007:215).

Tunnelbanenätet och det föreslagna nätet för laddning av elbussar utgör var för sig interna nät som är undantagna. Däremot finns ingen föreskrift i IKN-förordningen som omfattar sammankopplingen av interna nät. Då en sådan sammankoppling inte heller kan sägas ligga utanför kravet på nätkoncession, ska överklagandet avslås.

+

Regeringen 2021-09-18 Oskarshamn m.fl. kommuner

I2019/02516 (Regeringsbesluten publiceras inte på webben).

Svenska kraftnät ansökte hos Energimarknadsinspektionen (Ei) om nätkoncession för en linje mellan Ekhyddan och Nybro i Kalmar län. Miljökonsekvensbeskrivningen omfattade alternativa dragningar samt påverkan på närboende (magnetfält), landskapsbild, naturvärden och arter samt friluftslivet.

Ei avslog ansökan med hänvisning till utredningen var bristfällig, vilket innebar att kostnaden för magnetfältsänkande åtgärder vid vissa byggnader inte kunde beräknas, samt att det inte gick att bedöma om det kunde uppstå otillåten påverkan på arter och andra naturvärden. Man menade sammanfattningsvis att sökanden inte hade visat att en luftledning på hela sträckan utgjorde bästa teknik eller att lokaliseringen var lämplig.

Affärsverket Svenska kraftnät överklagade till regeringen och anförde att det var fråga om ett projekt av gemenskapsintresse enligt EU-förordningen 347/2013 och att miljökonsekvensbeskrivningen redan godkänts enligt dessa regler. Klaganden menade också att utredningen med avseende på skyddsvärda arter hade kompletterats och visade att ledningen inte skulle få någon effekt på bevarandestatusen. Därutöver ansåg man att Ei:s beräkningar av påverkan från magnetfält var felaktig och att de domar som inspektionen hänvisade till (MÖD 2011-08-26; M 4127-10 Döshultsdomen och MÖD 2016-02-16; M 2192-16 Delsjödomen) inte har prejudicerande värde. Att tillämpa miljöbalken som skett i ärendet gör att kraven på utredningar blir oförutsebara och för långtgående. Av Ei:s beslut framgår heller inte var en kortare kabelförläggning i mark borde övervägas eller vilka olägenheter detta skulle motverka. Enligt Svenska kraftnät finns ingen delsträcka som lämpar sig för markförläggning.

Länsstyrelsen i Kalmar yttrade sig och ansåg att artskyddsutredningen var otillräcklig i ärendet.

Regeringen upphävde Ei:s beslut och återförvisade ärendet för komplettering av artskyddsutredningen och beslut.

Det ankommer på verksamhetsutövaren att visa att verksamheten kan tillåtas och att skaffa sig den kunskap som krävs. Regeringen delar Länsstyrelsens uppfattning att utredningen i ärendet inte är tillräcklig för att kunna bedöma påverkan på arter och habitat. Då utredningen i övriga delar är godtagbar går ärendet tillbaka till Ei för komplettering och ny prövning.

+

Regeringen 2021-09-16 Härnäs, Karlshamn

M2018/02967

Regeringen gav tillstånd till dragning av ledningsgata genom ett Natura 2000-område. Ledningsgatan kommer att orsaka betydande påverkan i området, men då verksamheten är motiverad av tungt vägande allmänintresse och då alternativa dragningar saknas ansåg regeringen att tillstånd kunde meddelas med stöd av 7:29 MB. Samtidigt beslutades om kompensation genom avsättning av ett område som kommer att ingå i Natura 2000-nätverket.

Bakgrund: Svenska Kraftnät ansökte hos Länsstyrelsen i Blekinge om tillstånd enligt 7:28a MB för en 400kV-luftledningspassage genom Natura 2000-området Härnäs (SE0410164). Länsstyrelsen bedömde att verksamheten är tillståndspliktig, men att ett tillstånd bara kan meddelas av regeringen då verksamheten skulle orsaka otillåten skada på de skyddade intressena där (7:28b och 7:29 MB). Ärendet överlämnades därför till regeringen med ett eget yttrande där Länsstyrelsen förordade den sökta sträckningen och lämnade förslag till ett kompensationsområde.

Regeringen: Meddelade tillstånd enligt 7:28a MB.

Beslutsskäl: Ledningsdragningen utgör en del av den förstärkning av stamnätet som behövs för anslutningen av utlandsförbindelsen Nordbalt i Nybro. Nordbalt mellan Sverige och Litauen är ett projekt av EU-intresse (”Project of Common Interest”) och därmed en verksamhet som måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse enligt 7:29 MB. Det finns inte några andra lämpliga lösningar än den föreslagna dragningen. Som kompensationsåtgärd bestäms avsättningen av ett 5,8 ha stort område vid Susekull som ska ingå i Mörrumsåns naturreservat. Regeringen avser att återkomma med uppdrag till länsstyrelsen att se till att området kan införlivas i Natura 2000-nätverket.

Regeringsbeslutet är inte publicerat på nätet.

+

Regeringen 2021-09-16 mellan Nybro och Hemsjö

I2019/02517 (Regeringsbesluten publiceras inte på nätet).

Svenska kraftnät ansökte hos Energimarknadsinspektionen (Ei) om nätkoncession för en linje mellan Nybro och Hemsjö i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län. Miljökonsekvensbeskrivningen omfattade alternativa dragningar samt påverkan på närboende (magnetfält), landskapsbild, naturvärden och arter samt friluftslivet.

Inspektionen avslog ansökan med hänvisning till utredningen var bristfällig, vilket bl.a. gjorde att kostnaden för magnetfältsänkande åtgärder vid vissa byggnader inte kunde beräknas och att det inte gick att bedöma om det kunde uppstå otillåten påverkan på naturvärden. Ei menade därför att sökanden inte hade visat att en luftledning på hela sträckan utgjorde bästa teknik eller att lokaliseringen var lämplig.

Svenska kraftnät överklagade till regeringen och anförde att det var fråga om ett projekt av gemenskapsintresse enligt EU-förordningen 347/2013, samt att miljökonsekvensbeskrivningen redan godkänts. Därutöver menade bolaget att Ei:s beräkningar av påverkan från magnetfält var felaktig och att de domar som inspektionen hänvisade till (MÖD 2011-08-26; M 4127-10 Döshultsdomen och MÖD 2016-02-16; M 2192-16 Delsjödomen) inte har prejudicerande värde.

Man menade vidare att tillämpa miljöbalken som skett i ärendet gör att kraven på utredningar blir oförutsebara och för långtgående. Av Ei:s beslut framgår heller inte var en kortare kabelförläggning i mark borde övervägas eller vilka olägenheter detta skulle motverka.

Enligt Svenska kraftnät finns ingen delsträcka som lämpar sig för markförläggning. Regeringen: Regeringen ändrar beslutet och meddelar nätkoncession för luftledningen.

Ärendet återförvisas till Ei för fastställande av villkor.

Underlaget är tillräckligt för att kunna väga omgivningspåverkan mot kostnaderna och meddela villkor. Vidare har sökanden visat att luftledning är bästa möjliga teknik för den aktuella sträckan som i stor delar går utmed en befintlig ledning. Dessutom är kostnaden för markförläggning inte motiverad i förhållande till de intrång som skulle minskas.

Den planerade ledningen går genom fyra Natura 2000-områden, varav det i ett fall krävs tillstånd enligt 7:29 MB. Ett sådant tillstånd har idag meddelats av regeringen (M/2018/02967). Verksamheten bedöms också vara förenlig med bestämmelserna i artskyddsförordningen (2007:845, AF).

Försiktighetsprincipen enligt MB ska tillämpas endast i den utsträckning det inte är orimligt. När det gäller påverkan från magnetfält bör ytterligare utredning göras om den kan befaras överskrida 0.4 mikrotesla. Så är fallet endast i förhållande till en fastighet utefter den aktuella sträckan där påverkan beräknas bli betydligt högre. Svenska kraftnät har emellertid visat att kostnaden för att vidta skyddsåtgärder vid den fastigheten inte är rimliga, varför koncessionen inte bör förenas med några villkor om magnetfältsänkande åtgärder. Andra villkor bör formuleras av Ei då de kan kräva detaljerade tekniska överväganden.

+

MÖD 2021-06-18 Vargträsk, Lycksele och Åsele

M 5593-20

Det ursprungliga tillståndet till vindkraftsanläggningen meddelades 2010 och vann laga kraft två år senare. I tillståndet föreskrevs att det skulle tas i anspråk senast fem år efter tidpunkten för laga kraft.

Under 2015 ansökte tillståndshavaren om ändringstillstånd för verksamheten. Innan det ursprungliga tillståndet hade förfallit ansökte man vidare om förlängning av igångsättningstiden. Efter flera turer mellan mark- och miljödomstolen och miljöprövningsdelegationen, meddelade den senare ändringstillstånd i september 2018, samtidigt som man ändrade föreskriften om igångsättandetiden i det ursprungliga tillståndet (MPD/Västerbotten 2018-09-07; dnr 551-6225-2015).

Efter överklagande undanröjde mark- och miljödomstolen beslutet med hänvisning till att det rådde osäkerhet om det fortfarande fanns ett giltigt grundtillstånd för verksamheten.

Ärendet återförvisade därför till miljöprövningsdelegationen (MMD/Umeå 2020-04-20; M 2857-19). Tillståndshavaren överklagade till MÖD.

MÖD undanröjde mark- och miljödomstolens dom och återförvisades ärendet dit för fortsatt behandling.

Bolaget har ansökt om förlängning av igångsättningstiden innan denna har gått ut, vilket innebär att grundtillståndet inte hade förfallit när ansökan om ändringstillstånd prövades. Inte heller har det förfallit när nu miljöprövningsdelegationen har meddelat förlängning av igångsättningstiden och det beslutet är överklagat.

Då det inte heller föreligger något annat hinder mot att pröva ansökan om ändringstillstånd ska mark- och miljödomstolens dom undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning.

+

MÖD 2021:8 II (2021-05-28; M 318-20) Begäran om omprövning av tillstånd till vindkraft och klagorätt

M 318-20

Vindkraftsverksamheten bedrivs med tillstånd från 2008. Närboende hade under flera år klagat på buller från vindkraftverken och flera utredningar har skett. Tillsyn över verksamheten utövas av en kommunal nämnd. Nämnden överlämnade i mars 2018 en skrivelse till miljöprövningsdelegationen i vilken det påpekades att ”det kan finnas behov av omprövning av ljudvillkor i tillståndet”. Delegationen beslutade emellertid att inte inleda en sådan process (MPD/Skåne 2018-05-18; dnr 551-17545-2018).

Efter överklagande av de närboende upphävde mark- och miljödomstolen detta beslut och återförvisade ärendet till delegationen för fortsatt behandling. Tillståndshavaren överklagade till MÖD.

MÖD fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att inte ompröva villkoren i tillståndet.

De myndigheter som får begära omprövning och återkallelse av givna tillstånd regleras i 24:11 MB, en uppräkning som bl.a. omfattar tillsynsmyndigheten över verksamheten. Enskilda och andra berörda kan vända sig till tillsynsmyndigheten och begära att den tar ett sådant initiativ.

Av rättspraxis framgår att de också kan överklaga myndighetens beslut om det går dem emot (MÖD 2011:46), vilket innebär att det blir domstolen som slutligen avgör om det föreligger förutsättningar för omprövning eller återkallelse. Den här ordningen betyder vidare att det blir tillsynsmyndighetens ansökan som utgör ramen för processen och målet kan begränsas och till de frågor som på så sätt är utredda.

I det aktuella målet ansåg MÖD att nämndens skrivelse till miljöprövningsdelegationen skulle ses som en begäran om omprövning. Miljöprövningsdelegationens beslut att inte inleda omprövning var därför överklagbart och det var riktigt att mark- och miljödomstolen prövade målet i sak. I det avseendet utgick den domstolen från att eftersom det numera regelmässigt finns villkor om lågfrekvent buller i tillstånd till vindkraft ska detta också gälla för redan givna tillstånd.

Den ståndpunkten delades inte av MÖD.

Med hänvisning till Naturvårdsverkets nya vägledning om buller från vindkraftverk (2020) pekade MÖD på att så länge som riktvärdet 40 dBA utomhus inte överskreds var risken liten att det tillåtna värdet för lågfrekventa buller inomhus skulle bli för högt.

Denna slutsats stöddes också av den förnyade bullerutredning som gjorts i målet, varför verksamheten inte bedömdes ge upphov till olägenhet av betydelse. Miljöprövningsdelegationen hade därför fog för sitt beslut att inte ompröva villkoren i tillståndet.

+

MÖD 2021:8 I (2021-05-28; M 4806-20) Begäran om omprövning av tillstånd till vindkraft och klagorätt

M 4806-20

Tillstånd till vindkraftsverksamhet på två fastigheter i Tidaholm meddelades av miljöprövningsdelegationen 2015. I början av 2019 vände sig ett antal närboende till delegationen och begärde att tillståndet skulle upphävas. Delegationen beslutade emellertid att inte återkalla eller ompröva tillståndet (MPD/Stockholm 2019-07-11; dnr 551-23080-2019). Klagandena vände sig då till mark- och miljödomstolen, vilken avvisade dem (MMD/Vänersborg 2020-04-01; M 3429/19). De överklagade sedan till MÖD.

MÖD fastställde mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut. 

De myndigheter som får begära omprövning och återkallelse av givna tillstånd regleras i 24:11 MB, en uppräkning som bl.a. omfattar tillsynsmyndigheten över verksamheten.

Enskilda och andra berörda kan vända sig till tillsynsmyndigheten och begära att den tar ett sådant initiativ. Av rättspraxis framgår att de också kan överklaga myndighetens beslut om det går dem emot (MÖD 2011:46), vilket innebär att det blir domstolen som slutligen avgör om det föreligger förutsättningar för omprövning eller återkallelse.

Den här ordningen betyder vidare att det blir tillsynsmyndighetens ansökan som utgör ramen för processen och målet kan begränsas och till de frågor som på så sätt är utredda.

Mot denna bakgrund konstaterade MÖD att miljöprövningsdelegationen inte har någon skyldighet att på eget initiativ inleda en omprövning eller återkallelse och att dess ställningstaganden inte går att överklaga. Det var därför rätt av mark- och miljödomstolen att avvisa de klagande.

+

MÖD beslut 2021-05-11 Ansökan om medgivande enligt 17 § ledningsrättslagen

Beslut publiceras inte på nätet.

Affärsverket Svenska kraftnät ansökte hos Energimarknadsinspektionen om medgivande enligt ledningsrättslagen (1973:1144) att få påbörja ledningsförrättning om en ny luftledning trots att nätkoncession ännu inte meddelats. Inspektionen medgav detta genom beslut 2021-03-07 (dnr 2019-101728).

Ett antal enskilda överklagade till mark- och miljödomstolen som i två likalydande domar avslog besvären (MMD/Nacka 2021-04-07; M 2387-21 resp. 2021-04-15; M 2584-21).

Klagandena gick vidare till MÖD och yrkade att inspektionens beslut skulle upphävas.

MÖD undanröjde mark- och miljödomstolens beslut och avvisade samtliga som överklagat dit.

Energimarknadsinspektionens beslut omfattas inte av forumregeln i 13:6 ellagen (1997:857, ElL), varför överklaganden ska prövas av allmän förvaltningsdomstol (se 40 resp. 4 §§ förvaltningslagen (2017:900)).

Mark- och miljödomstolen borde alltså ha överlämnat målet till Förvaltningsrätten i Linköping. Då detta inte gjordes, saknas möjlighet för MÖD att göra annat än att avvisa samtliga dem som överklagade Energiinspektionens beslut till mark- och miljödomstolen. En sådan avvisning underlättar också för de klagande att begära återställande av försutten tid.

+

MÖD 2021-04-16 Svärdsjö

M 7411-20

Miljöprövningsdelegationen meddelade tillstånd till maximalt 20 vindkraftsverk i ett område i Svärdsjö (MPD/Dalarna 2019-03-21; dnr 551-4223-2016). Enskilda och Svartnäsbygdens Vildmarksförening överklagade till Mark- och miljödomstolen som delvis ändrade i tillståndet (MMD/Nacka 2020-06-15; M 2579-19). De klagande gick vidare till MÖD och yrkade att tillståndet skulle undanröjas. Verksamhetsutövaren begärde att överklagandet från organisationen skulle avvisas.

MÖD avslog yrkandet om avvisning av miljöorganisationen och undanröjde tillståndet, målet återförvisade till MPD/Dalarna för fortsatt behandling.

Inledningsvis ansåg MÖD att Svartnäsbygdens Vildmarksförening hade klagorätt enligt 16:13 MB. När det sedan gällde målet i sak menade domstolen att utredningen av buller och transporter var otillräcklig. I den första frågan pekade man på att utredningen i målet inte innehåller någon beräkning av påverkan genom lågfrekvent buller, en fråga som särskilt bör belysas då vindkraftparken kommer att ligga inom samma påverkansområde som flera befintliga parker. Med avseende på transporterna ansåg MÖD att det inte gick att utläsa vilken påverkan som skulle uppstå genom dessa under anläggningsfasen, både i fråga om transportväg och omfattning. Utifrån de tillgängliga uppgifterna gick det därför inte att avgöra om transporterna kan ge upphov till sådana störningar att de ska beaktas som s.k. följdföretag (jfr. NJA 2004 s. 421). Mot denna bakgrund är det inte möjligt att avgöra om verksamheten är tillåtlig, varför utredningen måste kompletteras genom fortsatt behandling i MPD.

+

Regeringen 2021-03-11 Markbygden, Piteå

M2020/02069 (Regeringsbesluten publiceras inte på webben).

Regeringen beslutade om tillåtlighet för Markbygdens vindpark i mars 2010 (M2009/01517).

Utbyggnaden är uppdelad i tre etapper.

Miljötillståndet för Etapp 1 (214 vindkraftverk) vann laga kraft 2012. Av dessa är 179 verk uppförda och driftstart förväntas till senast 2025.

Miljötillståndet för Etapp 2 som omfattar 440 verk vann laga kraft 2016, senast driftstart beräknas till 2024.

Tidpunkten för laga kraft för Etapp 3 (442 verk) var 2018 och här förväntas starten ske under 2026. Sex olika tillståndshavare begärde 2020 att regeringen skulle förlänga tillåtlighetstiden för 2010 års beslut.

I beredningen i miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbotten yttrade sig bl.a. Sametinget och Piteå kommun. Sametinget menade att en nya ansökan måste lämnas in för att prövas mot det ökade skyddet av samernas markrättigheter som utvecklats i rättspraxis. Piteå kommun hade ingen erinran mot förlängningen, men anförde att det var motiverat att införa ett utredningsvillkor för påverkan av fåglar och fladdermöss. Miljöprövningsdelegationen överlämnade ärendet till regeringen med ett yttrande som förordade förlängningen av tillåtlighetsbeslutet.

Med ändring av regeringens beslut från 2010 ska tillåtligheten för verksamheten gälla under 40 år från och med att respektive miljötillstånd (grundtillstånden) vunnit laga kraft.

En driftstid som motsvarar den förväntade tekniska livslängden för vindkraftverken innebär en god resurshushållning och de negativa miljöeffekterna av en förlängning är godtagbara. Mot den bakgrunden saknas skäl att föreskriva nya eller strängare villkor för förlängningen, vilken fastställs till 40 år från och med att respektive miljötillstånd fått laga kraft.

+

MÖD 2021-03-09 Tvinnesheda, Uppvidinge

M 2426-20

Tillsyn, upphävande och omprövning av tillstånd.

Tillstånd att uppföra 50 vindkraftverk i området meddelades 2011. I tillståndet angavs villkor för placering, totalhöjd, buller och skuggning. Under projekteringen framkom det att bolaget tänkte välja ett vindkraftverk med en annan rotordiameter än den som beskrevs i ansökan om tillstånd. Ett antal grannar och organisationer begärde därför att länsstyrelsen skulle ingripa då de ansåg att den förändrade rotordiametern stred mot tillståndet. Myndigheten ansåg emellertid att så inte var fallet och avslutade tillsynsärendet utan åtgärd (Länsstyrelsen i Kronoberg beslut 2019-09-10; dnr 555-4721-2019). Klagandena gick vidare till mark- och miljödomstolen, men fick inte heller där något gehör för sina synpunkter (MMD/Växjö 2020-02-10; M 4581-19). Grannarna och organisationerna överklagade därefter till MÖD.

MÖD avslog överklagandena.

Enligt det så kallade allmänna villkoret ska en tillståndsgiven verksamhet bedrivas ”i huvudsakligen överensstämmelse med vad sökanden i ansökningshandlingarna och i övrigt i ärendet har angivet eller åtagit sig”. I det här fallet delar MÖD underinstansernas bedömning av vad som sagt i den tekniska beskrivningen av verksamheten inte utgör ett konkret åtagande om rotordiametern som medför att den frågan är reglerad i tillståndet. Det har alltså inte funnits något skäl för länsstyrelsen att vidta tillsynsåtgärder, varför man hade fog för att avsluta ärendet utan åtgärd.

+

MÖD 2021-02-19 Västra Kinneskogen, Mariestad

M 10193-19

MPD/Västra Götaland meddelade tillstånd till vindkraftsverksamheter 2017-09-27 (dnr 551-12939-2013). Mariestads och Götene kommuner samt ett stort antal enskilda och organisationer överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen som undanröjde tillståndet med hänvisning att det numera saknades kommunalt tillstyrkande enligt 16:4 MB (MMD/Vänersborg 2019-09-10; M 4273-17). Sökanden överklagade och menade att man redan tillmötesgått de krav som kommunen hade ställt samt att det är rättsosäkert om ett tillstånd kan återkallas efter att det har meddelats. Intresseorganisationen SKR (Sveriges kommuner och regioner) yttrade sig i målet och menade att det inte har uppstått några rättigheter genom MPDs beslut samt att det står kommunen fritt att ändra sig under prövningens gång.

MÖD avslog överklagandet.

Frågan om kommunens beslut strider mot förvaltningsrättsliga principer har redan laglighetsprövats (FR/Jönköping 2019-11-07; 5312-18) och kommer inte att bedömas vidare i målet. I motivet till bestämmelsen om kommunal tillstyrkan i 16:4 MB sägs att syftet är att säkerställa ett långtgående kommunalt inflytande över markanvändningen. I lagtexten anges inte att kommunen skulle vara bunden av ett tidigare avgiven tillstyrkan under tillståndsprocessen. I avsaknad av lagstöd kan därför inte ett sådant beslut ges bindande verkan, varför det var korrekt av mark- och miljödomstolen att avslå ansökan om tillstånd.